Ellen Andersson
I Ellen Anderssons barndomshem i Linköping ljöd musik av många skilda slag, men jazzen fångade tidigt hennes öra; särskilt gitarrister som Joe Pass, Wes Montgomery och George Benson, men också Nat King Cole som pianist. Och så förstås Ella Fitzgerald. Ellen framhåller Ellas betydelse som inspiratör med sin frasering, energi och attityd.
Sången har alltid varit ett naturligt uttrycksmedel, men under studier på Lunnevads och Skurups folkhögskolor öppnades Ellens ögon ytterligare. Hon gick från klarhet till klarhet och med tiden öppnades dörren till improvisationens värld.
Ellen har alltid närmat sig musiken från både ett vokalt och instrumentalt perspektiv. Där finns en förkärlek för standardrepertoaren som på ett alldeles särskilt sätt väckt hennes experimentlusta.
Inom henne finns ett otroligt driv, ett djupt allvar och en påfallande känslighet. I de allra mest magiska ögonblicken bjuder Ellen på musik av världsklass, såväl i scatsång som i ballader.
Debutplattan kom 2016, den prisades med Gyllene Skivan och Ellen tilldelades också P2:s Jazzkatten som årets nykomling. Turnéer följde i spåren, och hon har de senaste åren samarbetat med mindre jazzensembler men även med Norrbotten Big Band och Sveriges Radios, Norrköpings och Malmös Symfoniorkestrar. Hennes senaste skiva grammisnominerades och blev lyssnarnas favorit för Gyllene Skivan.
Ellen kan stoltsera med många fina recensioner och ser nu fram emot nya, spännande projekt. Så gör även Monica Zetterlunds stipendienämnd som nyfiket kommer att följa hennes väg framåt.
Priset är 40.000 kronor och motiveringen lyder:
Ellen bär på en brinnande kreativitet. Hon strävar oupphörligt och med stor hänförelse efter nya musikaliska uttryck – att förfina dialekterna inom de musikaliska språken.
Med djup och innerlighet, med en virtuositet av sällan skådat slag, med en unik frasering och en imponerande improvisationskonst berör hon sin publik och skapar med sin röst en magisk atmosfär.
För Minnesfonden, Ann Allan (ordförande)
Foto: Satu Knape