Visst minns vi musiken, men minnet av Monica är också i bilder – från konserter, filmer och TV. Här bjuder vi på en del smakprov som är tillgängliga på nätet.
Visst minns vi musiken, men minnet av Monica är också i bilder – från konserter, filmer och TV. Här bjuder vi på en del smakprov som är tillgängliga på nätet.
Materialet är sådant som finns publicerat på Youtube. Teknisk kvalitet kan variera, men de konstnärskap som filmerna berättar om håller förstås absolut högsta klass. Förutom Monica Z så möter vi också några av de bästa svenska textförfattarna och musiker av världsklass. Varsågoda!
En fantastisk pianist med en fantastisk sångerska – vad kan det annat bli än något av de finaste som åstadkommits i en svensk jazzhistoria. Waltz For Debbie är en av pärlorna som finns på det klassiska albumet med Monica och Bill Evans Trio. Här i en dansk liveinspelning från oktober 1965. I kompet finns Eddie Gomez, bas, och Alex Riel, trummor.
Bobby Russels Little Green Apples spelades in första gången 1968 och spelades 1969 in av Monica i en svensk version med text av Stickan Andersson.
Olle Adolphsons Trubbel – så vacker, vemodig och med en mild humor med sorgsen underton. Så här tolkade Monica den i inspelningen av tv-programmet Personligt 1968.
”Skräddarsydd och platsbyggd för Monica Z av Povel Ramel”, som någon så träffsäkert beskrivit Den sista jäntan. Här får det värmländskt folkliga en blå jazzton tillsammans med det bästa av svenska musiker 1966 (och före och efter det); Jan Johansson, piano, Georg Riedel, bas och Egil Johansen, trummor.
Det går liksom bara inte gå förbi (inte snabbt i alla fall) denna svenska version av Nat King Coles Walking My Baby Back Home. I Beppe Wolgers kongeniala översättning blir det Sakta vi gå genom stan. När vi nu ser filmen och hör sången idag så blir det dessutom en rejäl dos Stockholmsnostalgi.