Bobo Stenson är västeråsgrabben som började spela klassiskt piano redan vid sju års ålder. Hans pianolärare, som var jazzintresserad, gav honom ett självförtroende och Bobo minns den allra första gången som han spelade inför publik; det var en blues, och Bobo var 12 år gammal.
Jazzen tog snart överhanden och han kom att spela i diverse jazzgrupper i sin hemstad, tillsammans med bland andra kompisen Lars Färnlöf. Genom Lasse och Staffan Abeleen kom Bobo i kontakt med Monica Zetterlund. De jobbade tillsammans i Beppe Wolgers revy på Ideon-teatern, något som Bobo minns med stor glädje.
Börje Fredriksson var den som upptäckte Bobo och tog med honom till Stockholm. Det blev språngbrädan för Bobos musikaliska resa ut i världen; en resa som varit rik och mångfacetterad.
Han är en pelare i svensk jazzhistoria; under tjugo år som medlem i den legendariska gruppen Rena Rama, och under trettio år med egen trio. Under flera decennier har han befunnit sig i den internationella hetluften, bland annat som medlem i Charles Lloyds kvartett där han gavs stort spelutrymme. Bobo vill också särskilt framhålla samarbetet med George Russell och kvartetten med Jan Garbarek, Palle Danielsson och Jon Christensen; många är de banbrytande och personliga trumslagare som har betytt och fortfarande betyder enormt mycket för Bobos musicerande.
Han är ledamot av Kungliga Svenska Musikaliska Akademin och har under sitt liv erhållit ett stort antal utmärkelser. Men – det saknas något riktigt fint på hans meritlista; nämligen Monica Zetterlund-stipendiet.
Nu är det dags, och juryns motivering lyder:
”Du har alltid legat i frontlinjen. År efter år, decennium efter decennium har du med hjälp av en extraordinär teknisk förmåga skapat framtidens musik. Med din omåttliga energi och upptäckarlust öppnar du ständigt nya dörrar. Din spiritualitet smittar av sig och gör dig till en förebild för generationer”.
För Minnesfonden, Ann Allan (ordf)