Så minns vi Nannie Porres
Jazz- och vissångerskan Nannie Porres har lämnat oss. Nannie var en av de riktigt stora på den svenska jazzscenen och 2013 tilldelades hon Monica Zetterlunds Minnesfonds stipendium. I motiveringen beskrev Ann Allan hennes röst som ”mörk, lockande, innerlig och kittlande, sprungen ur jazzens innersta väsen”. Nannie Porres blev 85 år. Här följer några minnesord.
Monica Borrfors har varit engagerad i Monica Zetterlund Sällskapet i många år. Monica ägnar sångarkollegan och vännen Nannie varma tankar:
”Svårt att skriva något känner jag. Nu är hela Jazzklubb -57 utraderad. Nannie min vän, hoppas att du fått återförenas med hela bandet som väntade på dig i en annan frekvens än vi eftersläpare befinner oss i.
Vila inte i frid utan sjung av hjärtat sjung!
Mina minnen av och med dig bär jag nära mitt hjärta.”
(Publicerat på Monica Borrfors Faceboook-sida.)
Basisten Hans Backenroth har vi lyssnat till vid flera minneskonserter. Hans minns Nannie Porres bland annat så här:
”Minns så väl då jag hörde Nannie för första gången. Jag var 18 år och Nannie och Bernt (Rosengren) var gäster med en lokal trio på jazzklubben i Karlstad. Kan inte påstå att jag på den tiden lyssnade så värst mycket på texter, men när Nannie sjöng var det snudd på omöjligt att inte lyssna på orden. Hon sjöng på ett sådant självklart och naturligt sätt oavsett om det var en blues, en standard, en Gullin, en visa eller Dylan.
Ett par år framåt, 1987, vikarierade jag i Bernts storband på Fasching och Nannie kom upp och sjöng några låtar. Det var oerhört roligt, men pirrigt så klart. Jag var extremt fokuserad att läsa arren vilket så klart Nannie märkte. Efter första låten vände hon sig om och gav mig en vänlig blick och ett varmt leende som sa att det här gick ju bra.
Efter att Torbjörn Hultcrantz gått bort 1994 spelade jag några gånger med Jazz Club 57. Vi repeterade i Nannies lägenhet på Fleminggatan och efter att vi spelat igenom det som behövdes blev i ofta sittande i hennes kök och diskuterade allt mellan himmel och jord.
Känns som att en epok försvann, en epok som har betytt oerhört mycket för svensk jazz.”
(Delar av en minnestext Hans Backenroth publicerat på sin Facebook-sida.)
Nannie Porres tilldelades 2013 stipendium ur Monica Zetterlunds minnesfond. Motiveringen i sin helhet lyder så här:
”Din röst är jorden, gräset, havet och stenarna … Mörk, lockande, innerlig och kittlande, sprungen ur jazzens innersta väsen. Den är basen, ärligheten, det nakna och det oförställda. Vare sig det handlar om jazz eller visa behandlar Du musiken med respekt och närhet. Din sång går rakt in i våra hjärtan.
Tack för allt du gett oss, Nannie!”
För Minnesfonden, Ann Allan (ordf)
I Orkesterjournalen har Viveka Hellström skrivit en minnestext med en kort biografisk översikt av Nannie Porres musikerliv. Läs artikeln här »
Lyssna på Nannie Porres i Lars Gullins Danny’s Dream.
Foto: Lasse Stener