Om minnesfonden

Monica Zetterlunds Minnesfond delar varje år ut stipendier till musiker och artister som verkar i Monicas anda. Antalet priser varierar från år till år, åldrarna likaså. I år har stipendienämnden utsett tre stipendiater; två äldre musiker som under flera decennier förbehållslöst delat med sig av sin energi och skaparanda, och därtill ett yngre stjärnskott som de senaste åren har intagit både inhemska och internationella scener. De tre stipendiaterna erhåller vardera 50.000 kronor.
 

Vi gratulerar Bobo Stenson, Krister Andersson och Isabella Lundgren.

Bobo Stenson

Bobo Stenson är västeråsgrabben som började spela klassiskt piano redan vid sju års ålder. Hans pianolärare, som var jazzintresserad, gav honom ett självförtroende och Bobo minns den allra första gången som han spelade inför publik; det var en blues, och Bobo var 12 år gammal.
Jazzen tog snart överhanden och han kom att spela i diverse jazzgrupper i sin hemstad, tillsammans med bland andra kompisen Lars Färnlöf. Genom Lasse och Staffan Abeleen kom Bobo i kontakt med Monica Zetterlund. De jobbade tillsammans i Beppe Wolgers revy på Ideon-teatern, något som Bobo minns med stor glädje.
Börje Fredriksson var den som upptäckte Bobo och tog med honom till Stockholm. Det blev språngbrädan för Bobos musikaliska resa ut i världen; en resa som varit rik och mångfacetterad.
Han är en pelare i svensk jazzhistoria; under tjugo år som medlem i den legendariska gruppen Rena Rama, och under trettio år med egen trio. Under flera decennier har han befunnit sig i den internationella hetluften, bland annat som medlem i Charles Lloyds kvartett där han gavs stort spelutrymme. Bobo vill också särskilt framhålla samarbetet med George Russell och kvartetten med Jan Garbarek, Palle Danielsson och – Jon Christensen; många är de banbrytande och personliga trumslagare som har betytt och fortfarande betyder enormt mycket för Bobos musicerande.
Han är ledamot av Kungliga Svenska Musikaliska Akademin och har under sitt liv erhållit ett stort antal utmärkelser. Men – det saknas något riktigt fint på hans meritlista; nämligen Monica Zetterlund-stipendiet.

Nu är det dags, och juryns motivering lyder:

"Du har alltid legat i frontlinjen. År efter år, decennium efter decennium har du med hjälp av en extraordinär teknisk förmåga skapat framtidens musik. Med din omåttliga energi och upptäckarlust öppnar du ständigt nya dörrar. Din spiritualitet smittar av sig och gör dig till en förebild för generationer".


Krister Andersson

Krister Andersson föddes i Eskilstuna i början av femtiotalet. Han betraktades som ett musikaliskt underbarn ochfascinerades tidigt av framförallt klarinetten.
Redan som 12-åring spelade han i flera olika band, men de vuxna musiker-kollegorna såg noga till att han kom hem till mamma och pappa efter spelningarna på kvällarna.
  Krister har studerat på klarinettsolistlinjen vid Musikhögskolan i Stockholm, men jazzen har varit en stor inspirationskälla, och han har allt oftare kommit att spela tenorsax. Även altsaxen har kommit till användning i till exempel Bosse Brobergs Nogenja. Han trakterar instrumenten med samma självklarhet och briljans. Ingen notbild är honom övermäktig, inget musikstycke så komplicerat tonsatt att han inte spelar detprima vista.
  Kristers meritlista är imponerande. Han har erhållit mängder av utmärkelser och medverkat på ett stort antal skivor, varav sex stycken i eget namn. Han har varit medlem av Leonard Bernsteins Världsorkester, Kungliga Hovkapellet, Uppsala kammmarsolister, Norrlandsoperan, Radiojazzgruppen och Sandviken Big Band. Han har spelat med EGBA, Gals and Pals, Nils Lindberg, Cornelis Vreeswijk och förstås – Monica Zetterlund.
   Krister är en mycket blygsam och tystlåten person, men varför säga det med ord när man kan kan tala i toner ...

Motiveringen lyder:

"Du bär på en personlig och musikaliskt klurig fantasi som oupphörligt leder vidare mot nya äventyr. Du skakar om oss lyssnare, på ett underbart sätt, oavsett om det handlar om improviserad eller noterad musik. Med en utsökt timing, värme och humor kombinerad med en vidunderlig teknik, har du en given plats bland Monicas gunstlingar".

Isabella Lundgren

Isabella Lundgren är likt Monica Zetterlund sprungen ur ett värmländskt rotsystem. Musiken är hennes väsen, alltsedan födseln. Efter gymnasiets musiklinje går upptäcktsfärdentill New York för studier på universitet och i jazzmiljöer.Fyra innehållsrika år senare återvänder Isabella till Sverige där hon påbörjar teologiska studier. Samtidigt lyfter livserfarenheterna hennes muscierande till nya höjder. En ständigt växande publik kapitulerar inför hennes ärlighet och naturliga sätt.
  Isabellas djuplodande intresse för filosofi och existentiella frågor präglar hennes musicerande. Förebilderna är en vacker samling; Billie Holiday, Ella Fitzgerald, Sarah Vaughan ... Isabella nämner också en rad filosofer som betytt mycket i hennes utveckling; Kirkegaard, Jung, Mill och Rand.
  På frågan om musikens betydelseuttrycker sig Isabella så här:“ Jag tror att musik kan förankra och förtydliga vår sanning, väcka oss när vi sover, förvandla och förflytta oss när vi är trötta på att torka disk och tvätta underkläder, och allra helst få oss att tänka. Jag vill det mest av allt tror jag; att människor ska frigöra sig och tänka sina egna tankar. Musik är individualism och världen behöver fler människor som vågar vara excentriska, konstiga, eftertänksamma och absolut sig själva, oavsett omvärldens blickar. Orden väger tyngst för mig, dom definierar innehållet. Orden och musiken tillsammans är det mest kraftfulla uttryck man kan finna. Det enda jag vill med min musik är att människor ska se sig själva tydligare, tänka sina tankar klarare eller finna tröst i det mörker som ibland uppstår i detta outtömligt oförståeliga mysterium som är livet.”

Juryns motivering lyder:

"Du förmedlar känslor på ett sätt som är unikt, och övertygar med ett alltigenom äkta uttryck. Sångglädjen är allvarsam, din sinnlighet djupt rotad. Tillsammans med en utsökt intonation och textbehandling berör du dina lyssnare på djupet".

*  *  *

Monica Zetterlund skulle den 20 september i år ha fyllt 80 år. Stipendierna delas ut under en hyllningskonsert på Berwaldhallen söndagen den 24 september kl 18.00.Medverkar gör Jan Allan, Bagge/Ekdahl Big Band, Tommy Körberg, Lill Lindfors, Svante Thuresson, Mats Öberg samt årets stipendiater.
Programvärd är Tom Alandh.

För Minnesfonden,

Ann Allan (ordf)

Claes Janson är en av vårt lands mest idoga och oförtröttliga sångare och kulturarbetare. Som 14-årig debutant var det rocken och bluesen som gällde, men visan och jazzen letade sig snart in i hans medvetande.
  Claes har hunnit med väldigt mycket under sitt liv. På 70-talet tillhörde han det gäng som startade Nya Hamburger Börs. Han bossade en tid för jazzklubben Fasching innan han i början av 80-talet studerade på Musikhögskolan i Stockholm.
  Claes försvann sen utomlands några år och sysslade med underhållning, restaurang, turism och hotellverksamhet i länderna runt Medelhavet. Men väl hemkommen till Sverige blev det full fart på musikfronten igen.
  Förutom konserterandet har han varit inblandad i ett stort antal festivaler, i första hand som sångare, men även som konferencier, artistbokare och arrangör.

Claes Color web

Foto: Stewen Quigley

Det är svårt att orda om Claes utan att nämna det numera legendariska bandet GoodMorning Blues; kvartetten som startades redan 1967 men som under åren har vuxit till en septett. Gruppen är som en andra familj, både för Claes och dess medlemmar.
  Men där finns många andra kollegor som betytt mycket. De musiker han själv vill framhålla är Gugge Hedrenius och Kjell Öhman med vilka han har haft ett omfattande och rikt samarbete.

Claes har också haft filmroller. Mest tänker vi nog på rövaren Tjorm i Tage Danielssons film Ronja Rövardotter där han också sjöng i de numera klassiska rövarvisorna.
  Han har även gestaltat Georg Riedels barnvisor, både på scen och på skiva.

Claes har totalt gett ut över 40 skivor. Han berättar att det som idag gör honom mest stolt och glad är att få tillfälle att jobba tillsammans med yngre musiker.
  Vi gissar att den yngre generationen är minst lika stolt över att få spela med Claes.

Precis som Monica Zetterlund är Claes varm och generös, och begåvad med ett stort hjärta. Och likt Monica älskar han att stå vid grytorna. Han är en välrenommerad kock och har även gett ut en egen kokbok.

Mr. Blues Janson är den goda, kärleksfulla människan som konsert efter konsert, turné efter turné, år efter år och decennium efter decennium oförtröttligt och fullkomligt maxat ger av sig själv.

Claes svartvit web

Foto: Stewen Quigley

Priset är på 50.000 kronor och motiveringen lyder:

>> Du är äkta vara, behagligt befriad från åthävor och manér. Du står stadigt med fötterna i den musikaliska myllan och är föredömligt ärlig, okonstlad och genuin i ditt uttryck om det så handlar om rock, blues, visa eller jazz. Du har den varmaste röst som en rövare kan ha. Och Monica skulle ha älskat din Boeuf Bourguignon.<<

Trombonisten Lisa Bodelius är uppvuxen i Motala men numera bosatt i Stockholm.
  Hennes begynnande musikstudier skedde vid Fridhems Folkhögskola för att sedan utmynna i en kandidatexamen i jazztrombon vid Musikhögskolan i Stockholm.

L Lobelius web

Foto: Miki Anagrius

Hon frilansar huvudsakligen, men är numera anställd på heltid i Bohuslän Big Band.
  Lisa medverkar i flera storband och spelar i många olika konstellationer, men den egna kvartetten är hennes hjärteprojekt och hon komponerar och arrangerar all musik till detta band.

  Hon har bland mycket annat också omarrangerat Gabriel Faurés verk Requiem, för kvartetten och Joakim Milder.

Jag tog i våras kontakt med Lisas trombonlärare på Musikhögskolan: jazzmusikern Bertil Strandberg, och frågade hur han upplevde henne.
  Jag har fått Bertils tillåtelse att citera honom:
“Första gången jag hörde Lisa spela var under antagningsproven till Kungliga Musikhögskolan; en tillställning präglad av ångest och nervositet. Så kommer Lisa in och spelar och plötsligt förändras energin i rummet. Juryn slappnar av och vi försöker dölja vår förtjusning. Vad som orsakade denna förändring kan bäst tolkas som att här kommer någon som på ett okonstlat sätt helt enkelt spelar från hjärtat, även i en situation som denna. Detta är något som jag alltid förknippat med Lisas spel och som jag fick tillfälle att uppleva många gånger under de år jag hade henne som elev.”

lisabodelius 2 web

Foto: Miki Anagrius

Lisa får 30.000 kronor och motiveringen lyder:

>> Med en gedigen kunskap i bakfickan bollar du med en mängd dialektala tonspråk, både vad gäller komposition och trombonspel; allt med en naturlig lätthet och en genuin artikulation och fraseringskonst. Din mångsidighet är förbluffande och din musik självklar, leklysten, oförställd och underbart nyanserad.<<

Vid tangentbordet, för Minnesfonden,

Ann Allan

Pianisten, kompositören, arrangören, sångerskan, kapellmästaren, skådespelerskan och revyartisten Monica Dominique har alltid funnits. Framförallt har hon funnits överallt. Monica är en synnerligen kraftfull person som skapat ordning och reda där det behövts. Nämligen överallt.

Monica Dominique

Monica Dominique är en institution. Få är de sammanhang där hon inte haft ett pianofinger med i spelet. Hon är energisk och taktfast och hon har med sin intensitet faktiskt förändrat världen, åtminstone i Sverige.

Hennes inflytande inom kulturen är mångfacetterat.Monica har varit en politisk kraft i dess bästa bemärkelse, utan att vara partipolitisk, och hon har varit en viktig del i den tungrodda process som lett fram till att jazzen fått tillträde till etablissemangets korridorer. Utan henne hade vårt kulturella klimat definitvt sett annorlunda ut.

Dominiqueska fingrar

Monica är också länken mellan konstmusiken och den improviserade bruksmusiken. Frågan är om jazzen, popen och folkmusiken ens hade fått tillträde genom svängdörren till våra musikskolor utan henne.

Monicas musikalitet är gränslös och hon utövar nästintill alla musikstilar som finns. När hon spelar blommar musiken, i alla de färger och nyanser, oavsett genre. Jazzen ligger henne dock varmast om hjärtat, och de främsta förebilderna är Miles Davis, Wayne Shorter och Herbie Hancock.

Hon har haft ett mycket nära samarbete med Monica Zetterlund, men har spelat med de flesta svenska artister. Som exempel kan nämnas att hon var en av medlemmarna i Gals&Pals och Solar Plexus, och hon medverkade i Hasse & Tages SpaderMadame och Björn Skifs föreställning Spök.

Motiveringen lyder:

Din betydelse för vårt musikaliska klimat är unik, Monica, och ditt idoga arbete har på många sätt varit avgörande för utvecklingen av vårt kulturliv. Därtill är din musikalitet på djupet förankrad och din mångsidighet förbluffande. Du äger en spelglädje, en energi, en leklust och en spiritualitet som smittar av sig och du lämnar ingen oberörd. Vi bugar och tackar för allt det du åstadkommit, inte minst tillsammans med Monica Zetterlund!

Syskonen Danielsson

 ***

 Det sägs att älgen är skogens konung. Det är inte sant. Skogens konung är ingen annan än Palle Danielsson.

Palles basspel är det närmaste naturen man kan komma, hans musik är som hämtad från urskogen. När Palle slår an strängen på sin bas, då dansar trädstammarna, då kikar trollen och vättarna nyfiket fram bak sten och ur mossa.
Man brukar lite skämtsamt kalla basfioler för hängbjörk, men Palles klanglåda bör snarare liknas vid en amerikansk redwood.

Palle D lirar

Palle Danielsson är en av de självklara stjärnorna på den internationella jazzhimlen. Han är en gigant, med världen som arbetsplats, vilket är orsaken till att vi under långa tider inte sett röken av honom här hemma.

Han stod för ett helt nytt basspel ochvar en stark profil redan när han som mycket ung spelade med Bill Evans. Han jammade med Keith Jarret redan när denne var en ung och alldeles nyutsprungen stjärna, och kom senare att ingå i Keith Jarrets European Quartet. Han har under årens lopp ingått i flera grupper tillsammans med några av världens ledande internationella jazzmusiker såsom Charles Lloyd, Kenny Wheeler, Peter Erskine och John Taylor.

Palle D i Grafikens Hus

Palle besitter en enorm kunskap och är mästerlig vad gäller den traditionella musken, men har samtidigt varit en viktig del av utvecklingen inom den friare musiken. Han är en av dem som formade det banbrytande bandet Rena Rama, för att senare starta kvartetten Contra Post.Han har förstås också spelat tillsammans med Monica Zetterlund, i många olika sammanhang.

Palle är oerhört kreativ. Han är virtuos, med en fantastisk timing, ett lika fantastiskt gehör och en enorm känsla för rytm och intonation.

Han har alltid varit nyfiken, och mycket ödmjuk. Han har inte dragit sig för att en lördagskväll hoppa in och vikariera i hembygdens lokala dansband, för att morgonen därpå ta flyget till Los Angeles för att spela i de allra finaste av internationella sammanhang.
Få har satt ett sådant mustigt avtryck som basisten Palle Danielsson.

Motiveringen lyder:

Dina bastoner går rakt in. De tar inga omvägar. Du behöver bara slå an en enda sträng, så känns det i hela kroppen. När du musicerar är det som om du kommunicerar med urskogen; en vild natur där allt är orört, mäktigt, spännande, trolskt, vackert och på riktigt. Inte förfinat, inte tillrättalagt. En alldeles egen dimension som du generöst delar med dig av. Du har alltid gått din egen väg, och din ödmjuka personlighet kombinerad med en unik musikalitet och en ständig lust att utforska nya ännu otrampade stigar, har haft en ovärdelig betydelse för vår tids musik. Tack Palle!

Syskonen Danielsson; Monica på Hammond och Palle på kontrabas

***

 Det är imponerande att ta del av allt som Anna Jalkéus hunnit med under sitt korta liv. Honsjöng redan innan hon lärde sig prata. Som dotter till sjungande föräldrar och med en mormor som lekfullt fyllde henne med musik, har Anna starkt präglats under sin vandring från nyfödd till vuxen.

Anna Jalkeus

Adolf Fredriks Musikklasser blev hennes startbana.Hon var en del av barnkören i Hans och Greta på Operan och hon tävlade med en egenhändigt skriven låt i SVT:s produktion Lilla Melodifestivalen, där hon vann den svenska finalen tillsammans med en väninna.

Studietiden på musikprogrammet på Södra Latin fick Annas musikalitet “att explodera”, som hon själv uttrycker det. Hon komponerade, arrangerade och gjorde inspelningar samtidigt som hon började spela harpa.

Efter gymnasiet gick vägen spikrakt mot Musikhögskolan, där hon fick en för henne mycket betydande utbildning. Men utlandet lockade så småningom och det fjärde och sista året var hon utbytesstudent på University of North Texas. Där genomförde hon i våras sin examenskonsert med egenhändigt skriven musik. De kommande två åren går hon en diplomutbildning på universitetet i Texas där hennes studier varje termin ska utmynna i en konsert där hon presenterar nytt material.

Anna har komponerat för kör, för sång och harpa, för stråkkvartett och olika typer av kammarensembler. Hon har skrivit jazzlåtar, orkestermusik och elektroakustisk musik och i våras komponerade hon sitt första orkesterstycke. Listan över genomförda projekt är lång. Och tänk; Anna har just bara börjat.

Motiveringen lyder:

Du sjuder av en genuin och djupgående musikalitet, Anna. Din frasering, din texthantering, ditt gehör och din känsla för klang och intonation är häpnadsväckande. Med hjälp av ditt briljanta harpspel, din utsökta röstkvalité, din fantasifulla improvisationskonst, ditt stora röstomfång och din begåvning gällande komposition och arrangering utforskar du ständigt nya områden. Din kapacitet synes oss gränslös. Vi önskar dig all lycka på din resa i musikens värld!

 

 Foto denna artikel: Mats Werner

Ordförande: Ann Z Allan

Ledamöter:

Kerstin Bagge

Leif-Åke Falk

Eva-Lena Jerneld

Anders Jormin

Ove Lundin

Irene Sjögren

Bengt Säve Söderbergh

Susanne Westin

2014 års Monica Zetterlund-stipendiater: 2 x Lindberg!

Två generationer, men samma tradition och samma förebilder.
Vi säger grattis till pianisterna Göran Lindberg och Leo Lindberg!-


DSC 0055-1-1-Stipendiet-Tack 2 2-278x300

Göran Lindberg har satt avtryck på en lång rad områden. Dels som studierektor och pedagog på Musikhögskolan i Stockholm, men framförallt som en av de mest betydande pianisterna och arrangörerna inom jazz-och underhållnings-branschen, både nationellt och internationellt.

Hans pianospel är vassare än hans armbågar. Han har alltid hållit en blygsam profil, trots att han i egenskap av genuin jazzgigant har befunnit sig mitt i musikvärldens absoluta centrum.
     Då man ska försöka sätta ord på Göran Lindbergs konstnärliga livshistoria blir det svårt att vara kortfattad. Hans tid som lärare och studierektor på ”Ackis” är bara en liten del av hans CV, men hans kollegor vittnar om hur han med sin värme, sin generositet, sin stabilitet, sin ödmjukhet och sin kunskap inom många olika områden satt sin prägel på hela institutionen.

 Han har musicerat tillsammans med de flesta artister av betydelse, från storheter som Dexter Gordon, Coleman Hawkins, Kenny Dorham, Sivuca, Lars Gullin, Eje Thelin, Bernt Rosengren, Roffe Ericsson, Art Farmer och Anita O´Day till Gals & Pals, Barbro Hörberg, Jerry Williams, Kisa Magnusson, Siw Malmkvist och Sickan Carlsson för att nu nämna några. Listan över artister som Göran haft vid sin sida och som förärats med stjärnstatus, är unik och imponerande lång.
     Han har varit initiativtagare till, och har stått som arrangör för otaliga skivinspelningar och påkostade TV-sända underhållningsprogram. Och han var pianist i Eurovisions-schlagern under en era då musikanterna spelade live och fortfarande hade sin självklara roll, och sitt värde.
Göran hade ett långtidsengagemang på sextiotalets Hamburger Börs, vilket så småningom ledde till samarbete med de flesta av våra svenska artister som Svante Thuresson, Lill Lindfors och inte minst Povel Ramel i ”Pow Schow 2”. Under en period blev det hammondorgel för hela slanten, som medlem i Jan Allans pop-band.
     Han befann sig under många år på Folkan, som repetitör och pianist. Även där var han med om att skapa kulturhistoria, bland annat i rollen som kapellmästare då Kar de Mumma gjorde sin sista revy.

Vi kommer så till toppen av isberget: Görans samröre med Monica Zetterlund. Samarbetet dem emellan pågick som mest intensivt under sextiotalet, men han fanns på olika sätt vid Monicas sida under resten av hennes liv.
     Göran ställde alltid upp på Monica, hans finkänsliga ackompanjemang lyfte hennes sång och hon var alltid trygg med honom, både som människa och som den lyhörda musikant han var. Och då Monica sökte en pianist till det som skulle bli hennes allra sista inspelning, ringde hon upp sin trogna vän och medmusikant – Göran Lindberg.

Juryns motivering lyder:

Du är en prydnad för jazzmusikerskrået. Osjälvisk, stöttande, inlyssnande, som person såsom musikant. Din musik är smakfullt sparsmakad och en glädje att lyssna till, alltid.
     Som varande hjärnan bakom en mängd historiska produktioner har du gått från att vara en av våra mest initiativrika nyskapare, till att idag inneha rollen som en minst lika betydande traditionsbärare.
Du är värd all uppmärksamhet och förtjänar sannerligen din plats bland Monicas skyar, de skyar som du varit en sådan värdefull del av. Tack för den mångfald du tillfört vårt kulturarv, och tack för det du gjort för Monica!

Göran får 50.000 kronor.

 LeoLindberg1-199x300

Årets unge stipendiat, Leo Lindberg, föddes för 21 år sedan. Hans karriär är häpnadsväckande. Slagverk, flöjt, trumpet, gitarr, kontrabas … Vilket instrument som än befann sig i den lille pojkens närhet, kastade han sig över det med energi och spelglädje. Han jammade ständigt med pappa Ove Gustafsson och dennes spelkompisar, medan han fick inspiration också av sin mamma, harpisten Berit Lindberg.

  Leo hamnade så småningom på pianopallen och på den vägen är det. Hans första gig, som 11-åring, uträttades med enbart höger hand, men han klurade snart han ut hur han skulle göra med den vänstra, och därmed var han på banan.
Wynton Kelly och Red Garland var hans stora inspirationskällor, medan han själv som ung grabb hade regelbundna spelningar med storheter som Tommy Koverhult, Maffy Falay, Gunnar Bergsten, Claes-Göran Fagerstedt, Rune Carlsson, Bernt Rosengren och Amanda Sedgwick. Och efter att ha gått igång på Jimmy Smith och Mel Rhyne köpte Leo en hammondorgel och startade en egen trio.
     Han har studerat på bland annat Kulturama, Lilla Akademin och Södra Latin, men skolan var ingenting för Leo. “För mycket drill och disciplin och för lite känsla i musiken”. Citat honom själv. Leos utbildning har mest ägt rum inför levande publik. Hans svenska förebilder fick sin utbildning på bland annat Nalen och Gyllene Cirkeln, medan Leo fått samma lärdom på nutidens svenska jazzscener.
Han har redan hunnit med flera konserter i USA tillsammans med sin amerikanske vän och medspelare, basisten Henry Grimes. I år släpptes hans första platta i eget namn.
     Han har varit ett ständigt inslag på Cornelisdagen. Detta tillsammans med sin pappa som under många år spelade tillsammans med Cornelis.
Under hösten turnerar Leo i Tyskland, tillsammans med de amerikanska musikerna John Marshall och Grant Stewart.

Motiveringen lyder:

Ingenting sitter fast när du lirar, Leo. Ända sedan du föddes har det svängt om hela dig och intensiteten i din musik lämnar ingen oberörd. Din kretivitet är underbart lyckogivande för alla oss som haft ynnesten att få ta del av ditt ända sedan barnsben så omfattande skapande.
     Du har en unik spelglädje och pianoteknik, kommen ur dig själv och du äger trots din ringa ålder unika stilmässiga kunskaper inom jazzen. Du har fått den finaste utbildning som tänkas kan – en mångårig praktikplats bland de riktigt stora stjärnorna.
Vi önskar dig all lycka på den framtida jazziga färden!

Leo får 30.000 kronor.

Stipendierna delas ut under en konsert på Stockholms Konserthus
söndag 21 september kl 16.00.

Stipendienämnden består av: Kerstin Bagge, Eva-Lena Jerneld, Irene Sjögren, Ove Lundin, Anders Jormin, Bengt Säve-Söderbergh, Leif Åke Falk, Susanne Westin samt Ann Allan (ordförande).

Text: Ann Allan

Foto Leo Lindberg: Mikael Silkeberg
Foto Göran Lindberg: Ulla Andesong

Texten ovan ligger också på min hemsida www.annallan.se

2013 års Monica Zetterlund-stipendiater!

av Ann Z Allan, ordförande i minnesfonden.

Monica Zetterlunds Minnesfond har nu utsett årets stipendiater!
Vi säger grattis till Georg Riedel, Nannie Porres och Oskar Nilsson!

Jag vill först berätta att vi förutom de två stipendierna har beslutat att dela ut ett hederspris till en person som har betytt oerhört mycket, inte bara för Monica Zäta